Det går knappt en dag utan att jag hör någon tala om sin vikt eller vilken "metod" man kör. GI, LCHF, 5:2, Stenålderskost mm. mm.

Självklart är det bra att ha koll på vad man stoppar i sig, tyvärr så vill jag påstå att de flesta missbrukar metoderna och dess syfte.

Någon som förenar de flesta av de senaste "metoderna" är lite förenklar att man helt enkelt ska undvika snabba kolhydrater t.ex socker & vetemjöl. Vetemjöl skapar även inflammationer i kroppen och bör undvikas bara av den anledningen.

Vad jag dock upplever är att de allra flesta enbart ser en metod som ett potentiellt sätt att gå ner i vikt, inte ett sätt att se till så att kroppen mår bra?!?

Jag har oerhört svårt att förstå att vi 2014 fortfarande fokuserar på den totala kroppsvikten? Mår kroppen verkligen bättre för att vi t.ex med hjälp av en metod går ner 5kg? 5kg av vad? Vätska? Fett? Muskler?

Vad som också gör mig lite ledsen är längtan efter att ta genvägar. Vet inte hur många i min närhet som t.ex kör 5:2 metoden och tycker att den är SÅÅÅÅ bra eftersom man kan äta precis vad man vill under ätdagarna och ändå gå ner i vikt?

Min fråga är då: hur mår kroppen av att äta en massa skräp? Är det ok att stoppa i sig en massa skit så länge man går ner i vikt? Om jag inte är helt felunderrättad så är 5:2 egentligen en vidareutveckling av GI dvs. man ska även under ätardagarna undvika socker, vetemjöl etc.

Självklart måste man anpassa kosten efter hur man belastar kroppen och vilka mål man har vilket leder mig poängen med mitt inlägg:

Vi behöver inte fler metoder utan fler medvetna människor. Målet bör vara att få en kropp som mår bra, inte en specifik siffra på vågen? Eller?